Om det varit någon i närheten skulle den ha hört snabba steg över grusgången och kraftiga snyftningar. Personen gick in i huset och det blev tyst. Efter ungefär en halvtimme hördes stegen igen, denna gång var de mer bestämda. Vem var det som gått in i huset? Jo, det var stans snyggaste detektiv, Rosalie Quist.

Inne i huset var det mörkt men när Rosalie tände lampan som hängde löst i taket fick hon en chock. Hennes gamla bästis hus var i en total röra. Mordet på henne verkar ha varit brutalt. Rosalie rös till, hon kom precis ihåg hur kroppen hade sett ut. Rädslan i bästa vännens ögon var så tydlig även fast hon var, ja.. död. Hon hade aldrig kunnat föreställa sig nåt sånt här. Möbler låg huller om buller, till och med den stora skinnsoffan var omkullvält. Vem hade kunnat göra detta? frågade hon sig om och om igen.

Rosalie såg en hopknycklad papperslapp på golvet bakom soffan. När hon hade vecklat upp den såg hon att det i själva verkat var ett sönderrivet foto som föreställde hennes bästa vän, Paula Brown. Hon såg tydligt hennes stora rådjursögon som hon alltid hade avundat, på denhär bilden var de lyckliga, ingen skymt av rädsla syntes. När bilden togs, för snart ett år sen, visste hon inte att hon aldrig skulle hinna fylla tjugo. Hur skulle hon kunnat veta det?